Abendsonne

Betrachtet, wie in Abendsonne-Glut
Die grünumgebenen Hütten schimmern!
Sie rückt und weicht, der Tag ist überlebt,
Dort eilt sie hin und fördert neues Leben.
O ! daß kein Flügel mich vom Boden hebt,
Ihr nach und immer nach zu streben!
Ich säh’ im ew’gen Abendstrahl
Die stille Welt zu meinen Füßen,
Entzündet alle Höhn, beruhigt jedes Tal,
Den Silberbach in goldene Ströme fließen.
Nicht hemmte dann den göttergleichen Lauf
Der wilde Berg mit allen seinen Schluchten;
Schon tut das Meer sich mit erwärmten Buchten
Vor den erstaunten Augen auf.
Doch scheint die Göttin endlich wegzusinken;
Allein der neue Trieb erwacht,
Ich eile fort, ihr ew’ges Licht zu trinken,
Vor mir den Tag und hinter mir die Nacht,
Den Himmel über mir und unter mir die Wellen.
Ein schöner Traum, indessen sie entweicht!
Ach, zu des Geistes Flügeln wird so leicht
Kein körperlicher Flügel sich gesellen.
Doch ist es jedem eingeboren,
Daß sein Gefühl hinauf und vorwärts dringt,
Wenn über uns, im blauen Raum verloren,
Ihr schmetternd Lied die Lerche singt,
Wenn über schroffen Fichtenhöhen
Der Adler ausgebreitet schwebt
Und über Flächen, über Seen
Der Kranich nach der Heimat strebt.

Veröffentlicht / Quelle: 
1790, Faust I

Interne Verweise

Kommentare

22. Sep 2016

Übertragung ins Schwedische

Aftonsol

Beskåda, hur i aftonsolens glöd
stugorna i grönskan vackert glittrar!
Den sänker sig och släcker dagens ljus
och främjar med sin vandring annat liv.
Jag skulle vilja upp med vindens brus
och solens gång runt jorden följa!
Jag kunde se i skenets aftonglans
den stilla värld, vars toppar vackert glöder,
som målar röd den lugna dalens krans,
och silverbäcken gyllenfärgad flöder.
Ej hämmades den änglalika färd
av vilda berg med klyftor och med kammar.
Jag ser och hör hur varma vågor rammar
mot kusten av en sagovärld.
Det tycks att sakta slocknar solens lågor,
men se, de får nytt liv, ny kraft.
Jag skyndar bort att fånga ljus från solen,
och följer henne, mellan dag och natt,
med himlen ovanför och nedanför blott vågor.
En vacker dröm, för solens ljus försvann!
Tänkta vingar är för alla lätt att få,
men ingen med de flyga dock förmå.
Men inom oss en kraftig önskan bor,
en längtan, som uppåt, framåt vill,
när över oss, högt i ett ljusblått flor,
sången hörs, den vackra lärkans drill,
när över skogar, blanka sjöar,
örnen majestätiskt svävar
och över ängar, åkrar, öar,
tranan till sitt näste strävar.

© Willi Grigor, 2015